Grovfoder kan vara hö, hösilage, ensilage eller bete. Det som skiljer olika grovfoder åt, är hur mycket vatten de innehåller och hur de har lagrats.
TEXT: Carin Wrange, hastsverige.se FOTO: Zandra
Bra grovfoder finns det goda möjligheter att producera i Sverige till ett rimligt pris. I de södra delarna av landet hinner man producera upp till tre skördar per säsong medan man i norra Sverige kan ta en eller två. Genom att fodret kan produceras på många ställen behöver hästens grovfoder inte transporteras några längre sträckor vilket är positivt för miljön. Produktionen av grovfoder medför även att stora arealer åkermark hålls öppna över stora delar av landet.
HYGIEN VS NÄRING? Foder av god hygienisk kvalitet är en av förutsättningarna för att hästen ska hålla sig frisk. Det är viktigare än att fodret innehåller rätt näringsämnen. Så vad menas med att ett foder håller god hygien? Vad ska du som hästägare, tränare eller skötare tänka på när du köper in ett nytt grovfoder? Kanske tar du eget grovfoder på gården, vad är viktigt att då känna till för att kunna producera ett foder av hög kvalitet? Vid all produktion av grovfoder är det många faktorer att ta hänsyn till. Oavsett om du köper in ett foder eller producerar själv så behövs kunskap för att göra rätt. Om hästens grovfoder blir ohygieniskt, drabbar det såväl häst som människa med olika sjukdomar som följd. Det finns med andra ord goda skäl till att vara noggrann och förebygga.
MÅNGA ORSAKER TILL HYGIENFEL Det finns många olika orsaker till att ett grovfoder blir ohygieniskt. Det kan gå fel redan i den växande grödan på fältet. Olika skadegörare, framför allt mikroorganismer, kan infektera vallen i fält redan innan fodret skördats. På fältet kan också finnas olika giftiga växter som följer med grovfodret när det skördas och pressas, för att inte tala om förekomst av diverse skräp som aluminiumburkar, plast och taggtråd. Men de största riskerna för dålig hygienisk kvalitet i grovfoder beror på brister vid skörd samt hur fodret sedan lagras. Det mesta grovfodret som hästar fodras med idag är inplastat foder, antingen i runda balar eller i fyrkantiga. Bägge alternativen fungerar bra, det viktigaste är att produktionen sker på ett kontrollerat sätt för att minska risker för dålig hygienisk kvalitet och lagringsskador. Forskning vid SLU har visat att antal lager plast, hur grönmassan torkas ute på fält, hur hög halt torrsubstans fodret håller samt om det är första eller återväxtskörd för säsongen, spelar roll för hygienen. Eftersom ensilage innehåller relativt mycket vatten kan det vara besvärligt att hantera under vintern på grund av att fodret fryser vid minusgrader. Innan tekniken att plasta grovfoder etablerades var det torrt hö som oftast gavs till hästar. Hö används fortfarande för utfodring av häst och är i de flesta fall ett bra grovfoder. För att producera hö är det viktigt att vallen skördas när det utlovas torrt och soligt väder under flera dagar i sträck. Det skördade höet behöver dessutom torkas ytterligare när det lastats in på en höskulle eller i en lada. Torkning görs med särskild skulltork som med hårt tryck pressar luft genom balarna. Mängden vatten i höet måste torkas ner till under 16 procent, i annat fall blir det inte lagringsdugligt under vintern. Hur länge ett parti hö behöver torkas beror på hur fuktigt höet var vid inlastning. Vid lagring av hö ska man absolut inte lägga balarna direkt på ett betonggolv eller mot en yttervägg av plåt. Skydda höet nedåt med trätrall på golvet samt lägg halmbalar såväl mot yttersidorna som ovanpå högen för att stänga ut den fuktiga luft som kommer senare under hösten och vintern. Redan i oktober kan ett parti hö som såg utmärkt ut vid skörd i juni, vara angripet av mögel och damm om det ligger helt oskyddat för den fukt som kryper in under hösten.
VID SEN SKÖRD BEHÖVS MER PLAST Ju senare ett grovfoder skördas, desto grövre blir strukturen på grödan. Vid inplastning är det viktigt att öka antalet lager plast om grödan är »övervuxen«. I annat fall kan grova grässtrån sticka hål på plastlagret vid hantering, transport och lagring vilket kan resultera i att innehållet förstörs. Balarna ska kunna tåla hantering efter skörd och då är det viktigt att inte snåla på plasten. Åtta lager plastfilm bör ses som ett minimum, det ger endast 0.2 mm tjockt plastlager. Fyrkantsbalar behöver i regel fler lager plast än rundbalar, då hörnen är särskilt utsatta men det beror också på inplastningsteknik. Inplastade balar, oavsett om de är runda eller fyrkantiga, bör aldrig förvaras ute i fält där bland annat gnagare kan bita hål i plasten. Helst ska balarna köras hem till gården och staplas på hårdgjord yta som är väl dränerad. Runda balar ska ställas på den platta gaveländen för att kunna staplas rätt. Skydda gärna balarna med ett nät för att hindra angrepp från fåglar. Så snart en inplastad bal öppnas och syret släpps in, påbörjas nedbrytningen av innehållet. Vid utfodring av balen är det en stor fördel om den kan placeras inne i en lada eller under tak. Exponering för regn och snö förkortar balens hållbarhet eftersom fukten som kommer med nederbörden skapar bra tillväxtförhållanden för särskilt jäst- men också mögelsvampar. Hur länge balen kan vara öppen utan att fodret blir otjänligt som foder beror framför allt på omgivande temperatur. En tumregel brukar vara cirka 5-6 dagar vid temperaturer kring +10 grader, fler dagar när det är minusgrader och sällan mer än 3-4 dagar vid varmt väder.
GE AKT PÅ MÖGEL I BALEN Vissa balar kan ha begränsad hållbarhet om det finns mycket jäst i fodret. Jäst syns ibland som vita fläckar i fodret samt luktar ungefär som bakjäst. Hittar man jäst i en bal är det ett tecken på att något inte gått riktigt som det ska, men jäst är i sig självt inte skadligt. Förekomst av jäst kan däremot underlätta för mögelsvampar och bakterier att börja växa till i fodret. Andra varningstecken är att det bildas värme i balen. Varmgången är ett resultat av en påbörjad eller fullt pågående förskämningsprocess. Mögel i skördat grovfoder brukar i torrt hö resultera i torrt damm som »ryker« vid hantering, samt att det får en tydlig lukt av mögel (unken lukt, »svampskog«, sticker i näsan). Mögel i inplastat grovfoder dammar inte på samma sätt men kan upptäckas via lukt eller att det syns tydliga angrepp. Om ensilage eller hösilage luktar som härsket smör eller ammoniak, är slemmigt eller »ihopbränt « och mörkt skall det inte utfodras. Det är tecken på olika typer av hygieniska fel. STÄLL FRÅGOR
OM FODRETS HYGIEN Det finns alltså all anledning till att försöka förebygga hygienfel i grovfodret, inte minst för att slippa slänga bort foder som man har betalat för eller producerat själv. Genom att tänka rätt i alla led minskar risken för ett ohygieniskt foder. För dig som köper ett inplastat foder av en producent gäller det att du tar reda på så mycket som möjligt om hur fodret har skördats. Att det finns en analys vad gäller näringsvärdet brukar de flesta seriösa producenterna kunna erbjuda, men ställ även frågor som kan ha betydelse för fodrets hygieniska kvalitet, till exempel antal lager plast och om grönmassan var sent skördad (övervuxen). Fråga även vad som gäller om det foder du har köpt visar sig vara dåligt, kan du få nya i ersättning? Bättre att fråga innan än efteråt!
Lämna ett svar