Egensinnig pensionär

Efter segern i tävlingsdebuten fortsatte triumftåget för COMMANDER CROWE rekordlänge. Hela 23 raka segrar tog den vackra, väldiga fuxen och travade därmed rätt in i hjärtat på varenda travfantast i Sverige.

Nu njuter Commander Crowe av ett härligt pensionärsliv hemma hos sina ägare på Snogarps Gård på Österlen. Där går han i en gigantisk gräshage från morgon till kväll tillsammans med ett gäng avelsston.

Och han verkar ta dagarna med ro.
– Commander är väldigt bestämd med att han helst inte vill göra något jobb alls. Han vill gå i sin hage med sina tjejer och bara skrota. Och det får han ju förstås, han bestämmer själv, säger ägaren Barbro Wihlborg med värme i rösten.
För ett tag sedan kom hans tidigare skötare på besök och ville prova att rida lite, men det gick inte för han vägrade att ta ett enda steg framåt. Han har bestämt sig för att vara pensionär på heltid, fortsätter hon med ett skratt.

Att Commander Crowe är en speciell häst har väl knappast undgått någon, med ett utseende mer likt en ridhäst än en travhäst blev han snabbt en publikfavorit.

– Att äga en häst som honom är helt otroligt. Han är så speciell, både till utseende, kapacitet och små egenheter. Han är ganska reserverad men väldigt snäll. Allt vi fått uppleva tillsammans med Commander, alla storlopp och alla segrar, det är helt  fantastiskt.

Man blir väldigt bortskämt med en sådan häst, det är ju det alla strävar efter, säger Barbro eftertänksamt.
– Jag var alltid jättenervös när han skulle starta, så det känns nästan skönt nu när han har slutat tävla… Han slutade med flaggani topp och var i fin form när han lade av, och nu känns det bara helt rätt att han får gå här och bara vara häst. Här i sin hage  stannar han resten av sitt liv, avslutar Barbro.

Commander Crowe hade en helt makalös karriär, med vinster i många prestigefyllda lopp. När han väl tackade för sig kunde man räkna till 61 segrar på 106 lopp, och med drygt 34 miljoner kronor på kontot är han Sveriges näst mest vinstrika travare genom tiderna, efter Victory Tilly.

TEXT: LINNEA FAGERHOLM
FOTO: MIA NILSSON